Uppbyggnad och funktion
En brandlarmanläggning kan vara heltäckande och då övervakas samtliga rum i byggnaden. Alternativt kan larmet utformas som delskydd och då kan t ex enbart korridorer i utrymningsvägar skyddas.
Ett brandlarm kan vara utformat på många olika sätt. Det består normalt av följande delar:
- Detektor som känner av och indikerar brand.
- Larmtryckknapp (bibrandskåp) för manuell aktivering av brandlarm.
- Larmdon – sirener, blixtljus och andra typer av optiska och akustiska larmdon.
- Centralapparat – elektronikcentral som övervakar anläggningen samt styr och larmar för brand och felfunktion.
- Larmöverföring - via larmsändare kan fel- och brandlarm sändas t ex till larmcentral.
- Orienteringsritningar - ritningar över byggnaden med de olika detektorerna och larmsektionerna inritade. Används av t ex räddningstjänsten för att fastställa var i byggnaden ett larm kommer ifrån.
Brandlarm kan vara konventionella eller adresserbara.
Konventionellt brandlarm
En konventionell brandlarmsanläggning kännetecknas av att den delas upp i flera sektioner. Varje sektion är ofta en brandcell och omfattar vanligtvis mellan 1 till 32 detektorer. Sirenerna kopplas på separata larmutgångar. Vid larm indikeras från vilken sektion larmet kommer, men till skillnad från adresserbara system kan man inte se i centralen från vilken specifik detektor larmet kommer.
Adresserbart brandlarm
Adresserade brandlarmsystem har den stora fördelen att varje larmenhet i systemet har en unik adress. Direkt i centralpanelen kan man därför se exakt vilken detektor som gett upphov till larm. I en adresserbar anläggning kopplas detektorer, larmknappar, larmdon m m på en gemensam slinga med en databuss där varje komponent har en egen adress. Vid larm kan man se vilken detektor eller larmknapp som har aktiverats. Det underlättar också installation och kabeldragning och varje larmdon eller styrning kan få en egen programmering för aktivering.
Olika typer av detektorer
Värmedetektorer
Känner av en given maxtemperatur eller en temperaturstegring.
Rökdetektorer
Larmar för synliga eller osynliga partiklar i luften. Två funktionsprinciper finns för rökdetektorer – optiska som mäter ljusflödet i luften och joniserande som mäter elektrisk ledning i luft.
Flamdetektorer
Indikerar brand genom att mäta ultraviolett eller infraröd strålning.
Röksugsystem (samplande system)
En variant på rökdetektering då luften sugs in till en central mätenhet som analyserar partikeltätheten i luften. Dessa detektorer kan göras mycket känsliga och kan lämna information och förlarm vid flera nivåer.
Larmsektioner och adresserbara detektorer
En större byggnad delas normalt in i olika sektioner. Detektorerna i en sektion kopplas på samma slinga och vid larm indikerar larmcentralen vilken sektion av byggnaden som larmet kommer ifrån. Andra larmsystem har adresserbara detektorer så att varje detektor har en egen identitet. Vid larm indikeras då vilken detektor som har aktiverats.