Brandklassning av material

Betong, lättbetong

Väggar, golv och bärande delar av betong har god motståndskraft mot brand. Betong tål höga temperaturer utan att ta omedelbar skada. Vid höga temperaturer under längre perioder kan dock betongen ta skada varvid hållfastheten försämras eller förskjutningar sker.

Lättbetong har sämre motståndsförmåga mot brand än vanlig betong men har ändå många brandtekniska fördelar jämfört med andra konstruktioner.

Tegel

Även tegel har god brandtekniska egenskaper, i synnerhet om murning har skett tätt och utan alltför stora mellanrum mellan stenarna.

Metaller

Stål är obrännbart men har andra egenskaper som är mindre lämpliga ur brandskyddssynpunkt. Stålet upphettas och sprider värme snabbt. Det kan sprida värme till en angränsande byggnadsdel och antända en brand i t ex trä som ligger an mot stålet. Vid upphettning minskar hållfastheten. Stål upphettat till 500 °C har bara halv hållfasthet och vid ytterligare 200°C är hållfastheten i praktiken noll. Stål utvidgas också vid upphettning vilket gör att konstruktioner kan bli instabila eller rasa. För att skydda stålkonstruktioner kan det gjutas in eller kläs in i gips eller annan isolerande beklädnad.

Trä

Trä är som bekant brännbart. Jämfört med stål är det dock bättre i vissa avseenden. Uppvärmning av trä tar längre tid och trä isolerar väl så att värmespridning inte sker.

Spånskivor brinner som vanligt trä om det inte är poröst eller har stora mängder plaster som bindemedel.

Gips, isolering

Gipsskivor är obrännbara och av rätt tjocklek är de därför klassade som tändskyddande beklädnad. Träullskivor med cement som bindemedel kan vara godkända som tändskyddande beklädnad.

Rockwool och annan mineralull är obrännbar. Hög plasthalt i bindemedel eller bärpapper kan dock orsaka brandspridning. Träull och cellplast är brännbara.

Plaster

En mängd olika typer av plaster förekommer. Som regel är de brännbara och avger mycket rök vid brand. Vissa plaster har dock tillsatser som gör att de erhåller olika brandskyddande egenskaper.